Fint från kommun

Om möjligheter, hinder och värme i Henrik vardag.

Annonser

Angående den kroppsliga hanteringen

En person med någon typ av funktionsnedsättning har förmodligen vant sig vid att bli kroppsligt hanterad. Att bli assisterad vid påklädning, lyft och hygiensituationer eller vad det nu kan vara. En personlig assistent vänjer sig fort vid att vara den som utför alla de här sysslorna och utvecklar snabbt en känsla för när det är läge att rätta till något.

En hårslinga som ramlat ner och tycks irritera, glasögon som behöver lyftas upp, något som skaver eller kliar, kläder som hamnat snett.

Som personlig assistent kan man också behöva bidra med mänsklig närhet. Kanske en kram eller en klapp på kinden om det är befogat och känns okej för både assistenten och brukaren. Kanske att bara sitta intill eller att ge massage eller taktil stimulering som är anpassad till brukarens funktionsnedsättning.

Med reflexmässig beröring menar vi beröring som inte hör till vare sig den direkta assistansen, eller en omsorg om att brukaren ska ha det så bra som möjligt.

Reflexmässig beröring är sådant man kan se mellan föräldrar och barn, mellan familjemedlemmar, nyförälskade eller gentemot ett husdjur. Alltså i familjära situationer. Den personliga assistenten ska inte ha något familjärt förhållande med brukaren.

Det kan handla om att hålla på med brukarens hår eller kläder rent reflexmässigt eller vanemässigt när brukaren för stunden inte behöver hjälp med något. Det kan gälla en situation där brukaren pratar med någon annan och den personliga assistenten står intill.

Reflexmässig beröring är ett agerande där man inte ser brukaren som en självständig person utan degraderar denne till ett objekt. Det stämmer inte överens med en professionell hållning.

Som personlig assistent får man rutin på att vidröra, vana i att vara nära och röra en annan människa på ett sätt som egentligen passerar alla gränser för det som anses privat. Den reflexmässiga beröringen säger därför något om den personliga assistenten och om dennes egna behov. Att vilja visa omvärlden att man gör ett gott jobb, eller att man inte klarar av att stå passiv en liten stund.

Som brukare kanske man också vänjer sig vid den nödvändiga beröringen, att man inte reagerar på den personliga assistentens omedvetna beteende, det vi kallar reflexmässig beröring. Det kanske även kan vara så att det är svårt för brukaren att sätta ord på det och att säga ifrån.

Vilka beståndsdelar som ingår i yrkesutövningen

Nu är det dags att fokusera på hur en personlig assistent arbetar och vilka beståndsdelar som ingår i yrkesutövningen.

Som vi nämnt är det omöjligt att sätta upp en gemensam arbetsbeskrivning för personliga assistenter eftersom arbetet hela tiden utgår från den enskilde individen, alltså det som LSS påtalar.

Trots det finns det en gemensam nämnare i ett etiskt och respektfullt förhållningssätt. Då det saknas en beskrivning av det en personlig assistent gör i sin yrkesutövning, är den här bloggen ett försök att sätta ord på det och hitta de rätta verktygen.

Ett självständigt liv
Det allra viktigaste i alla sammanhang är att hålla fokus på brukaren och dennes rätt till ett självständigt liv. För att kunna göra det är det bra att fundera över vad ett självständigt liv faktiskt är.

De allra flesta anser nog att ett självständigt liv är en självklarhet som skulle vara svår att definiera om man blev tillfrågad. För den som är beroende av andra för att uppnå ett självständigt liv, är det kanske självklart eller till och med nödvändigt att precisera vad det innebär. Ett självständigt liv är ett liv som individen själv styr efter egen förmåga, och där den personliga assistenten visar respekt och tar hänsyn.

Personliga assistenter behöver givetvis vara mer eller mindre initiativtagande beroende på brukarens förmåga och funktionsnedsättning. Om det är den personliga assistenten som till stor del tar initiativen och styr, måste man i ännu högre grad ha brukarens självbestämmande och delaktighet i åtanke.

Vanliga fördomar och föreställningar om jobbet

Personliga assistenter har ingen utbildning, personliga assistenter kommer direkt från ”gatan”, det är ett tillfälligt arbete tills man hittar sitt ”rätta”, vem som helt kan jobba som personlig assistent, man ska vara någon sorts sällskapsdam som hittar på roliga saker, och hela tiden aktiverar, personliga assistenter är alldeles för hjälpbenägna.

Det är inte helt sant att personliga assistenter saknar utbildning. Många personliga assistenter har genomgått olika utbildningar som leder fram till titeln personlig assistent.

Andra saknar sådan utbildning men kommer in i yrket med andra typer av utbildningar, erfarenheter och livserfarenheter. Väldigt få kommer direkt från någon gata och även om så skulle vara fallet betyder det inte att den personen skulle utföra ett sämre arbete.

fordomar

LSS ställer inga krav på utbildning, vilket gör yrket lättillgängligt. Visserligen finns det de som arbetar som personliga assistenter en kortare period i sökandet efter andra arbeten, i samband med studier, som sommararbete eller andra tillfälliga lösningar. Det förekommer även inom andra yrkeskategorier.

Men självklart är det även så att många personliga assistenter har arbetat inom yrket under lång tid och inte kan tänka sig ett annat arbete. Det finns också personer med helt andra utbildningar som valt bort sina egna yrkesområden, för att i stället arbeta som personliga assistenter.

Vem som helst skulle inte kunna arbeta som personlig assistent. Det känner man snabbt när man börjat arbeta inom yrket och de som inte passar slutar ganska snart. Yrket personlig assistent kräver sin man eller kvinna och man blir ofta personligt vald av brukaren, eftersom brukaren ska ha stort inflytande i valet av sina assistenter. Därför lägger man självklart stor vikt vid personlig lämplighet och personkemi och bryr sig inte så mycket om utbildning.

Någon sällskapsdam eller aktivitetsledare ska den personliga assistenten inte vara.

Det är brukaren som styr sitt liv. Om brukaren inte själv kan styra sitt liv, finns det anhöriga eller gode män i bakgrunden som hjälper till att styra. Vem vill bli aktiverad hela tiden? Den personliga assistenten är en person som följsamt finns med eller stillsamt finns i bakgrunden, beroende på den individuella situationen hos den specifika brukaren.

En hjälpbenägen personlig assistent är överdrivet redo och skyndar till assistans i alla lägen. Att vara alltför hjälpbenägen hindrar brukaren från självständighet och delaktighet.

Arbetet är så givande – att det kompenserar dålig lön, de är ju så gulliga och roliga, man gör nytta och gör något bra och får så mycket tillbaka, att få hjälpa en annan människa, det är så fantastiskt i de där stunderna när man får den där speciella kontakten och det verkligen fungerar perfekt.

Hur uttrycker du dig?

Som en professionell personlig assistent är det också viktigt att tänka på hur du uttrycker dig i de dagliga rutinerna i arbetet. Om du ser brukaren som en individ pratar du inte om att denne ska placeras, hanteras eller köras runt. Det bör finnas ett delaktighetstänkande även i språket.

Man assisterar en person i att gå på toaletten, man sätter inte någon där, man tar inte upp någon ur sängen utan man assisterar någon i att stiga upp. Då har du tagit hänsyn till brukarens eget önskemål om hur rutinerna ska skötas och handlat därefter. Att bara se personen som någon som måste läggas eller tas upp är ett mekaniskt sätt att sköta arbetet och då har delaktigheten fallit bort.

Med ett respektfullt språk visar man vilken inställning man har till den egna yrkesrollen och till brukaren som individ. Om du ser dig själv som någon som assisterar, krävs det att du för en dialog med den som ska bli assisterad för att veta hur denne vill ha saker och ting utförda. Det är också viktigt att tänka på hur du som personlig assistent uttrycker dig i samtal med kollegor och andra personer.

Om tystnadsplikten

Om LSS – som jag skrev om i detta inlägg – är en yrkesmässig bas att stå på, är tystnadsplikten det viktigaste redskapet för ett professionellt förhållningssätt. Det handlar om förtroende och trygghet för såväl brukaren som assistenten.

Alla människor vill ha ett privatliv!

t-pliktenSom personlig assistent kommer man väldigt nära en annan person och vet snart mycket om såväl henne eller honom som personens familj och anhöriga. Tystnadsplikten förbjuder oss enligt lag att lämna ut uppgifter som kan vara till men för den enskilde. Man ska inte föra vidare uppgifter om personliga förhållanden, familjesituationer, ekonomi, hälsotillstånd, yrkesverksamhet, utbildning eller social situation.

Vår tystnadsplikt är lagstadgad enligt LSS, socialtjänstlagen och sekretesslagen. LSS gäller för personal inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. För personal anställda av kommunen gäller sekretesslagen. Bestämmelserna gäller både anställda och uppdragstagare.

Tystnadsplikten kan upplevas som krånglig. Vad får jag säga och vad får jag inte säga? Vad är det egentligen som gäller i vardagen? Och vad gäller där just du arbetar?

Ta dig tid att sätta dig in i vad tystnadsplikten innebär. Ta reda på vad du får säga om brukaren. Ta reda på vad du får prata om med dina egna arbetskamrater, det är inte alltid självklart. Låt informationen stanna där den hör hemma. Det kanske inte är nödvändigt att berätta allt som hänt under ditt arbetspass för kollegan som löser av dig, även om ni har tillåtelse att delge varandra. Det räcker med att berätta det som är nödvändigt, för att kollegan ska kunna utföra ett bra arbete.

I det fall det uppstår ett problem, vänd dig i stället till din arbetsledare eller ta upp problemet under handledning. Handledningen är de personliga assistenternas plattform för samtal och diskussion, och den ska vara godkänd av brukaren.

Om du inte kan vända dig till en arbetsledare eller inte har tillgång till någon handledare kanske du kan vända dig till ditt fackförbund med problem eller frågor.

Olika diskussionsforum på Internet kan också vara ett alternativ för att få ventilera olika frågor eller få stöd. I dessa sammanhang måste man vara än mer noggrann med tystnadsplikten,
eftersom Internet är ett offentligt rum som vem som helst kan ta del av.